Spåntak installerades i stor utsträckning på trähus fram till 1940-talet. Även i våra dagar har denna takbeläggning inte förlorat sin relevans och ägarens val för sin byggnad.
Tegel- och spåntak skapar ett utpräglat ekologiskt intryck och är som skapade för Lettlands landskap!
Spåntak kan läggas på hus, bastur, pensionat och lusthus. Spåntak kan appliceras på tak av olika former, eftersom materialet är plast och lätt böjs för installation av komplexa utsprång.
Flis tillverkas av asp, tall och gran. Asp är det billigaste materialet, men det håller längre än tall eller gran. Vid läggning av spåntaket läggs de med den trasiga fibern nere och beläggningen bildas gradvis som täcker 2/3 av spånen. Spåntak är ekologiskt rena, de värms inte upp på sommaren och taket fungerar även som ljudisoleringsmaterial.
Att lägga ett spåntak är inte särskilt svårt, men det är bättre att anförtro det till takläggare som har erfarenhet, eftersom mästaren kan utvärdera materialet och lägga ett tak av en mer komplex struktur.
Vid läggning av spåntak kan endast nyrivna spån, hållna i en eller två månader, användas. Om de förvaras längre torkar de ut och blir spröda. Felaktigt utlagda spån kan deformeras, men det beror också på strukturen på trädet (asp) där det växte och takläggaren kan inte förutse detta vid läggning.
Bältrosen läggs på träribbor och spikas med 60-70 mm långa galvaniserade spikar. När man lägger tak i tre kort är materialåtgången cirka 60-70 marker per kvadratmeter. Vid läggning av spåntakmaterial i två lager kommer det att behövas cirka 45-50 spån per kvadratmeter. Ett trelagers asp-spåntak (shingel) håller upp till 30 år utan ytterligare behandling (impregnering).